Välj rätt fiberduk för markarbeten – klasser och kostnadsbild

Fiberduk, även kallad geotextil, är en nyckelkomponent i hållbara markarbeten. Rätt duk separerar material, dränerar, fördelar laster och förlänger livslängden på uppfarter, gångar och planteringsytor. Här får du en tydlig genomgång av klasserna och vilka faktorer som påverkar kostnaden, samt praktiska råd för ett lyckat utförande.

Vad fiberduk gör och hur den klassas

Fiberduk används för fyra huvudfunktioner: separation mellan jord och krossmaterial, filtrering vid dränering, armering/förstärkning av mjuka underlag och skydd av exempelvis dräneringsrör. I Sverige anges ofta klasserna N2–N5, där högre tal innebär en robustare duk med högre draghållfasthet och punkteringsmotstånd. N-klasserna avser nålfiltsduk (nonwoven), som är vanligast i villa- och fastighetsprojekt.

Enligt AMA Anläggning 23 väljs klass utifrån belastning och markförhållanden. Enkel tumregel: ju mjukare undergrund och ju tyngre trafik, desto högre klass. För dränering runt sockel och som filter behövs en duk som släpper igenom vatten men stoppar finjord så att systemet inte sätts igen.

Klassning i praktiken: N2 till N5

Rätt klass minskar risken för sättningar, hjulspår och uppblandning av jord i bärlagret. Här är typiska användningsområden:

• N2: Trädgårdsgångar, uteplatser, rabatter och lättare odlingslådor. Låg belastning och relativt fast mark.
• N3: Villauppfarter för personbil, gångbanor med viss trafik, mindre parkeringar. Normal belastning på måttligt fasta underlag.
• N4: Tyngre uppfarter, återvinningsytor, servicevägar och platser där leveransbilar kör. Högre krav på drag- och punkteringsmotstånd.
• N5: Mycket mjuka underlag, bankar, tillfälliga byggvägar eller där höga punktlaster förekommer. Professionella och krävande applikationer.

Vid dränering runt husgrund används ofta N2–N3 som filterduk runt dräneringsrör och makadam. På mjuk lera eller organiska jordar kan du behöva gå upp en klass även för privata ytor, särskilt innan bär- och förstärkningslager läggs.

Så påverkas kostnaden: faktorer att väga in

Även utan att räkna kronor går det att planera en kostnadseffektiv lösning. Flera faktorer styr kostnadsbilden:

• Klass och gramvikt: Högre klass innebär tyngre och starkare duk, vilket påverkar inköpskostnaden.
• Bredd på rullar: Bredare rullar minskar antal skarvar och spill, men är tyngre att hantera.
• Markförhållanden: Mjuka, fuktiga jordar kräver mer underarbete, mer material och oftare en högre klass.
• Överlapp och spill: Generösa överlapp ger stabilitet men ökar materialåtgången. Planera rullriktning och snitt för att minska spill.
• Transport och logistik: Långa rullar kan kräva två personer och påverka hanteringstid på plats.
• Underarbete: Bättre avjämning och packning minskar behovet av överdimensionerad duk.

För en villauppfart är N3 ofta en bra balans mellan funktion och kostnad, förutsatt god packning och tillräcklig bärlager-tjocklek. Där tunga fordon kör eller där marken är svag kan N4 löna sig genom att minska framtida underhåll.

Rätt arbetsgång vid installation

En noggrann metod ger både bättre resultat och längre livslängd:

• Röj och schakta: Ta bort vegetation, matjord och organiskt material. Spara fall mot brunnar och bort från byggnader.
• Avjämna och packa undergrunden: Komprimera i lager med vibratorplatta eller vält. Åtgärda mjuka partier.
• Rulla ut fiberduken: Lägg duken slätt utan veck. Överlappa 30–50 cm, mer vid mycket mjuk mark eller i lutning.
• Säkra skarvar: Använd överlapp i trafikens längdriktning. På sluttningar kan du häfta med märlor eller lägga ett tunt lager kross för att låsa duken.
• Lägg bär- och förstärkningslager: Börja med grövre kross (t.ex. makadam som kapillärbrytande skikt) och därefter bärlager. Packa i tunna skikt.
• Avsluta med slitlager: Sättsand, stenmjöl eller beläggning beroende på yta. Kontrollera nivåer och fall.

Lägg aldrig duken direkt på vassa stenar som kan punktera. För små ytor räcker handverktyg, men större ytor kräver maskinell packning för att uppnå bärighet.

Kvalitetskontroll och vanliga misstag

Kontrollera att duken är CE-märkt för avsedd användning, exempelvis vägar, dränering eller skydd. Egenskaper som draghållfasthet, förlängning, CBR-punkteringsmotstånd och vattenpermeabilitet bör framgå i produktbladet. Välj klass som matchar belastning och jordart.

• För liten överlappning: Leder till att finjord vandrar upp i bärlagret och ger sättningar.
• Veck och påsar: Skapar ojämn lastfördelning och svaga punkter.
• Otillräcklig packning: Även rätt duk misslyckas om bärlagret inte kompakteras i skikt.
• Fel duk i dränering: En för tät duk kan försämra avrinning; välj filterduks-egenskaper.
• UV-exponering: Lämna inte duken öppen länge; solljus bryter ned materialet med tiden.
• Byggplast i stället för geotextil: Plast separerar dåligt, saknar filtrering och perforeras lätt.

Gör en enkel egenkontroll: jämn yta, rätt fall, rätt överlapp, låsta skarvar och dokumenterad packning. Markera skarvar och fotografera innan du fyller på bärlager för egen historik.

Säker hantering och arbetsmiljö

Rullar kan vara tunga och otympliga. Arbeta två personer vid lyft, använd handskar och kniv med skydd vid kapning. Skär på fast underlag bort från kroppen. Vid blåsigt väder riskerar duken att ”segla”; förankra med kross eller märlor innan du rullar ut nästa sträcka. Håll arbetsplatsen fri från snubbelrisker.

Underhåll och när du bör åtgärda

En korrekt vald och installerad fiberduk kräver normalt inget eget underhåll. Däremot behöver ytan ovanpå skötas: komplettera slitlager vid behov, sopa framdrivna finmaterial, och fylldressera lokala sättningar. Vid återkommande hjulspår kan ytan ha för tunt bärlager eller fel klass på duken; punktreparera genom att frilägga området, justera underlaget och återställa lager med korrekt packning.

För planteringsytor och dräneringar: kontrollera att vatten avleds som tänkt. Om du märker långsam avrinning kan filterlagret vara igensatt av finjord; förebygg med rätt kornstorlek i makadamen och en filterduksklass som matchar jordens finhet.